Det finns så många många många ord just nu som jag bara vill skrika ut. Människor som jag är så trött på så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Situationer som inte borde uppstå - vi är väl för i helvete vuxna människor?! - men gör det ändå. Jag blir så trött, så trött, så trött. Jag är glad att jag har min trygga hamn i stormen i alla fall. Det verkar bli Knodden och jag 'til we die. Typ. Och just nu är jag ofantlig glad för det.
Men de närmaste månaderna kommer bli långa.
Otroligt långa...

Kommentera

Publiceras ej