Blev väckt av liten för mat runt halv fyra. Han åt och somnade om, sambon somnade om, jag gjorde det inte. Gick upp, grejade lite. Gick och lade mig. Började tänka. Låg i en timme och pillade med mobilen. Tänkte. På fredag nästa vecka ska jag vara ifrån Jacob en längre tid för första gången, då jag ska på Jonas Gardell. Jonas skulle följt med egentligen, men det finns ingen jag litar på tillräckligt för att lämna plutten till än, så det får bli Jacob-pappa-tid istället.
Hurellerhur. Nästa fredag kommer jag vara borta typ 6 timmar. Det betyder minst 2 mattillfällen, troligen 3, kanske 4. Jonas ska mata med bröstmjölk i flaska. vi har testat innan, det gick okej. Vi ska testa igen i veckan. Det finns massa mjölk i frysen. I värsta fall finns det ersättning. Det kommer inte gå någon nöd på Jacob, de får välbehövlig mystid.
Men ändå. Jag fick panik. Tänk om mjölken inte räcker. Tänk om han ratar flaskan. Tänk om han saknar mig alldeles för mycket. jag sprang ner och pumpade för att få ur mer mjölk. För att det säkert ska finnas. Jag får pumpa lite varje dag nu, så jag vet att det inte är där det felar iallafall.
Men det känns läskigt. Fast jag behöver det. Behöver komma hemifrån. Behöver umgås med vuxna, behöver få skratta. Plus att jag alltid velat se Gardell live, jag har biljetter på första raden, det kommer blir awesome.
Och det kommer gå bra. Jag litar på Jonas och de kommer klara sig alldeles utmärkt, och jag kommer ju hem sedan. Det är ju inte som att jag är borta ett dygn liksom.
Men det kommer nog aldrig ha gått så fort hem som då...
