Jahaja. Så var skolavslutningen över för den här gången och jag har således lämnat mina ungar öde i någon annans händer. Det känns... Sådär, faktiskt. Ledsamt och vemodigt och jäkligt nervöst. Men jag tror att det är bra, både för dem och mig. Nystart och sådär. Dock är jag livrädd för deras skull, rädd att de ska fastna i något som de har svårt att ta sig ur. Men får de stödet de behöver så kan de gå hur långt som helst! Så, fingers crossed och allt!

Så ja. Idag är en lite ledsen dag.