bulljaevel

Word på den.

Jag sitter och funderar. Sitter och funderar på hur vissa människor kan dra ner humöret så fort jag ser dem, pratar med, om dem. Hur känslig jag är över bitterhet, egentligen. Och jag tror att det är för att jag varit där. Been there, done that - took the shit, went home liksom. Jag grävde upp mig när jag var på botten och jag vill inte tillbaka dit igen. Så jag måste ändra lite. Rumstrera om lite i livet, hur hårt det än må bli. För jag orkar inte med den där bitterheten, vill inte ha den i närheten. Jag vill ha glädje och positivitet. Det är vad jag vill ha. Och det får jag av de flesta, av det mesta, hela tiden.

Men så finns de där små gruskornen i min sandlåda. De där som gått från att vara ett gyllene sandkorn till att bli mer och mer en tråkig gråsten. Och det gillar jag inte. Jag vill inte förlora någon, men ibland måste man släppa taget. Det är ju så, allt kan inte fungera varje gång.

Så jag släpper det. Bestämmer mig för att göra som jag brukar - vara trevlig men ingenting mer. Inte bry mig längre, förrän det kommer upp till ytan. Då kan jag finnas där, vara där. Men jag tänker inte sitta på botten och gräva, jag vill inte det. Jag orkar inte vara någon flytväst, för i det här fallet stjälper det mig mer än vad det hjälper den andre. Och jag tänker inte bli stjälpt. Jag ska gå raklång, vackla ibland med inte falla, inte igen.

Men jag väntar, jag väntar tills du är uppe vid ytan igen. Och då, då kan vi skratta igen.