Ibland vill jag bara låsa in er (eller mig själv) i ett isolerat rum så jag slipper er. Men oftast inte. Oftast är ni bäst i världen! Fantastiska underbara barn. Så mycket ni lär mig. Så mycket jag lär mig själv genom att vara med er. Så mycket jag skrattar tillsammans med er. Så mycket värme och kärlek jag får. Det är så värt det. Så fruktansvärt jävla värt det, även när ni skriker och gapar och sparkar och slår och svär och inte lyssnar. Även då är det värt det. Så jävla värt det!

Ni är bäst!