Nu är det längesedan jag skrev. Mycket har hänt, bland annat har jag (tillsammans med några av de bästa) satt upp staket, varit i Turkiet med min kärlek, bytt fasad och fönster på huset (eller ja, betalat för det) och satt mina första betyg. 
Men störst av allt är att jag har överlevt. Jag har överlevt det överjävligaste året i mitt liv. Jag har stressat, gråtit, skrikit, varit nästintill apatisk, fått ångestattacker och varit så nära den där väggen det går utan att ramla rätt in i den. Nu är det inte många dagar kvar av det här året, och de ska bli så skönt att kliva in i ett nytt. 
 
Och jag är så tacksam. Så tacksam över att mina vänner står kvar, fast jag knappt orkat prata med dem på månader, som lyssnat på mitt eviga ältande. Så tacksam över att jag hittat kollegor som hjälpt mig på så många sätt, som fått mig att stå ut. Så tacksam över att jag har en chef som stöttar, stångas och visar de positiva sakerna även när jag inte ser dem själv.
Så fantastiskt jäkla tacksam över att ha min kärlek stadig vid min sida, trots min ständiga trötthet och mina sjuka humörsvängningar.
 
Jag är så tacksam, och jag önskar att jag en vacker dag ska kunna ge tillbaka lite av det ni givit mig det här året. 
 
Nu väntar ett nytt år. Jag tror inte att det på något sätt kommer vara smärtfritt, jag kommer fortfarande vara trött och stressad och kriga in i det sista. Men har jag klarat det här året så kan jag fasen klara av allt!
 
Hej då 2015, varmt välkommen 2016. Nu kör vi!
 
 

Kommentera

Publiceras ej